Magnus Logi Kristinsson

Född 1975 i Reykjavík, Island. Bor och verkar i Helsinki, Finland

Magnús Logi Kristinsson är en isländsk bildkonstnär med rötter i den isländska konceptkonstens tradition, förkroppsligad av Hreinn Friðfinnsson (1943–2024), har han utvecklat ett särpräglat konstnärskap där skulptur, performance, språk och uppmärksam observation förenas. Flytten till Amsterdam 1999 för studier vid Gerrit Rietveld Academie placerade honom i en av Europas mest betydelsefulla miljöer för konceptkonst, där hans intresse för performance växte fram som en förlängning av ett skulpturalt tänkande snarare än ett brott med det.

Efter examen från Gerrit Rietveld Academie 2003 fortsatte Kristinsson sina studier vid Bildkonstakademin i Helsingfors, och var mellan 2005 och 2007 medlem i den tvärdisciplinära performancegruppen Oblivia, en erfarenhet som ytterligare fördjupade hans syn på performance som ett rumsligt och konceptuellt medium. Sedan dess har hans verk presenterats på institutioner och festivaler runt om i Europa och USA.

Även om performance utgör den huvudsakliga formen för hans konstnärskap arbetar Kristinsson i grunden som skulptör. Varje verk tar sin början i konstruktionen av en noggrant genomtänkt rumslig situation där handlingar, objekt, språk och tid sätts i precisa relationer till varandra. Hans performanceverk består ofta av uppläsningar av omsorgsfullt komponerade listor – namn, platser, föremål och vardagliga iakttagelser – som förenar konceptuell stringens med lågmäld humor och poetisk precision. Oavsett om han räknar upp samtliga låtar inspelade av The Beatles eller riktar uppmärksamheten mot förbisedda detaljer i vardagen förvandlas välbekant information till visuella, rumsliga och konceptuella situationer. Snarare än att fungera som uppläsningar eller spoken word utvecklas verken till noggrant orkestrerade erfarenheter där rum, tid, rytm, upprepning och konstnärens närvaro är lika betydelsefulla som orden själva.

Kristinssons konst kännetecknas av konceptuell skärpa, återhållsamhet och en stillsam humor. Med en sparsam konstnärlig vokabulär och en ovanlig känslighet för samspelet mellan språk, rum och perception visar han hur de minsta förskjutningarna i vår uppmärksamhet kan förändra vår upplevelse av det vardagliga och synliggöra det extraordinära i det till synes självklara.