Mai Bach-Ngoc Nguyen är en 1,75-generationens, multidisciplinär (eller odisciplinär) vietnamesisk konstnär som har valt att ta bort ”Thi” i sitt namn (vilket markerar kön).
Ursprungligen från en liten by i centrala Vietnam växte hon upp i Montréal och studerade bildkonst på Cégep de Limoilou, visuell konst vid Université Laval samt keramik vid Maison des Métiers d’Art.
Genom installation, performance, dokumentation och keramik kretsar hennes projekt kring ackumulerade poetiska gester och föränderlig objekt som, i relation till varandra, prövar gränserna för hennes kropp och den koloniala omgivningen.
Hennes undersökningar syftar till att erbjuda tonlägen—ett spektrum av affekter och intensiteter—i en gemensam situation. Som en kritik av sin egen institutionaliserade ethos väljer hon ofta att skapa rum där hennes förslag väcker reflektion kring vad det innebär att vara konstnär i ett visst sammanhang.
Allt detta vävs samman i en reflektion kring försvinnande, övergång, översvämning och frånvaro. Dessa nyformade rum bär på handlingar riktade mot framtiden, med fokus på möjliga efterklanger, på potential—och framför allt, på det nödvändiga kaoset.