Nadia CAPITAINE, Frankrike

Född 1965. Bor och verkar i Sète.

Nadia Capitaine, konstnär och grundare av Infr’Action – festival international d’art performance i Sète samt Infr’Action Paris, har presenterat sina verk i Frankrike, Sverige, Italien, Kanada och Singapore och nytligen i Kina på Guangzhou Live.

Nadia Capitaine talar i sina verk om frågor relaterade till den dubbla kulturella dimension hon växte upp i, som ett av många barn till föräldrar från ett land (Algeriet) som nått sin självständighet genom ett befrielskrig. Hur existerar man emellan två skilda kulturer, hur (över)lever man i ett ingenmansland av kolonisatörer och koloniserade, emellan rasism och befrielse, förakt och stolhet, förtryck och motstånd. Som ett barn till de segrande, i kontexten av en besegrad och förödmjukad stormakt.

Nadia Capitaines’ verk utgår vanligtvis från det personligt upplevda som är direkt lierat till sociala och politiska frågor om den post-koloniala identiteten, men också kring den muslimska kulturen och förtrycket av minoritetskulturer som den kabyliska. Hennes aktioner, handlingar, ordinära gester och göromål är lierade till en vardag som är allas, men som samtidigt har en specifik kulturell bakgrund. Vardagliga objekt, livsmedel, hushålls verktyg, kläder, sänglkläder, etc. är såväl ämnen som material i hennes verk som hon på ett intuitivt sätt binder samman med sin dubbla kultur och bakgrund. Förbud och gränser, kulturella och personliga ingår som tydliga hållpunkter som hon i sina verk har valet att bryta med eller anpassa sig till. Som vi alla.

En av hennes främsta referenspunkter är här tanken om den « mänskliga praktiken» i all sin signifikation och bredd teoretiserad av Pierre Bourdieu i tidiga skriftsamlingar som Esquisse d'une théorie de la pratique (1958), med utgångspunkt av sin forskning i Kabylien i slutet av den franska koloniseringen av Algeriet. Relationen till Bourdieu’s texter är subtil och aldrig illustrativ, i performanceverk och installationer som inkluderar en hög dos av spontanitet, av det omedelbara, av det icke förutsedda, uttryckt på ett såväl fysiskt som ett intuitivt och känslomässigt sätt. Poesin i det icke-diskursiva, i det ohierarkiska är en dimension som Nadia Capitaine lyckas uttrycka i direkt samhälleliga frågeställningar. Våra handlingar är alltid kulturellt betingade, medvetet eller omedvetet. I Nadia Capitaine’s verk är det uppenbara aldrig självklart.